Lamborghini Diablo GT

lamborghini_diablo_gt_2000_02_b

Lamborghini är kanske det företag som överlevt mest. Man har bytt ägare ett flertal gånger. Att VAG-gruppen är ägare numera är det få som missat. Men att Chrysler en gång i tiden varit ägare till det lilla italienska bilföretaget är det få som vet om. Ironiskt nog är det just under Chrysler som man byggde den kanske mest igenkända Lamborghini. Jag talar förstås om Lamborghini Diablo. Totalt levde Diablo mellan 1990-2001. Under den tiden hann man med att bygga ett flertal versioner som alla skiljde sig på olika sätt. Men det är en som jag speciellt fallit för. Monstret Lamborghini Diablo GT

Bilen är den värsta som Lamborghini lät bygga för gatubruk i Diablo-serien. Man höll produktionen nere till exklusiva 80 exemplar. Man ändrade bilens utseende radikalt till skillnad från de små förändringarna man tidigare gjort mellan de olika Diablo-modellerna. Motorn var en trimmad version av V12:an som Lamborghini gjort sig kända för. Den som från Miura till Murciélago LP670-4 SV har tjänstgjort i alla Lamborghinis flaggskepp.

Nåväl den var trimmad och kunde hosta upp hela 583 hk och 650 Nm vridmoment. Motorn hade en slagvolym på maffiga 6,0 liter vilket var aningen större än tidigare Diablos. Bilen var utrustad med en manuell växellåda med 5 växlar. Faktum är att du bara behövde känna på gasen på tvåan för att bli av med körkortet överallt i världen utom på vissa bitar av Autobahn.

Prestandamässigt handlar det om en bil som till och med i dagens mått skulle kunna slå sig in i en ytterst salt skara. Släng i ettan och gasa full så är du uppe i 100 km/h innan du måste växla och endast 3,9 sekunder efter att du först nuddade gaspedalen. Om du vågade klarade bilen i standardskick 338 km/h. Men detta var en tid när Lamborghini tog ut svängarna lite mer än vad man vågar numera. Därför kunde du få bilen att klara hela 345 km/h om man valde att ändra bilens utväxling(något självklart fabriken var villiga att göra).

En ännu galnare detalj med just Diablo GT är att man kunde få bilen utan krockkuddar om man kände för det. Detta hade att göra med att man ville spara så mycket vikt som möjligt. Det var även denna anledningen som gjorde att Lamborghini utrustade bilen med bakhjulsdrift.

Invändigt var det minst sagt sparsmakat. Två racingstolar med tillhörande racingbälten. Alcantara och kolfiber så långt ögat kunde nå and that’s it.   

Det finns en del detaljer som jag älskar med bilen, den råa kolfiber spoilern är ett exempel. Men den tveklöst häftigaste detaljen tycker jag är bilens motor. Den ser ut som ett stort tempel i guld. 

Personligen har jag sett bilen i verkligheten en gång. När jag var på Lamborghinis 50 års jubileum. Det var en häftig upplevelse. Och inte blev det sämre när det visade sig att föraren var en total galning och sladdade iväg ut på gatan och lämnade efter sig ett moln av bränt gummi och ett par feta lakritsremmar i asfalten. När jag säger feta så menar jag verkligen det. Däcken var nämligen hela 335 m.m vreda!

Ny kostade bilen ca: $300.000 men eftersom den byggdes i så få exemplar har den hållit sitt värde betydligt bättre än andra Lamborghini modeller och då framförallt Diablo.

Annonser