Bilresa i Italien – En underbar upplevelse

947273_10152816744555483_138253837_n

När jag var 12 år gammal såg jag en bild från Lamborghinis 40-års jubileum. Bilden föreställde en liten gata i Lamborghinis hemstad Sant’Agata Bolognese fullständigt smockfull med Lamborghini-bilar i alla regnbågens färger. Jag hade länge varit djupt förälskad i det lilla företaget som hade den häftigaste historien runt sig. Men det var först då jag på riktigt tänkte: Nästa stora jubileum ska jag om jag kan vara där nere och uppleva det.

Tio år senare var det dags. Och till min extrema lycka hade jag möjlighet att åka ner och uppleva den största Lamborghini samlingen i historien. Jag var fullständigt euforisk eftersom det var en dröm som gick i uppfyllelse. Men Lamborghinis fabrik ligger inte helt ensam uppe i närheten av Bologna. Området är hem till två andra tillverkare av extrema bilar. Först och främst har vi staden Maranello. För den lilla skaran som inte vet det så bygger Ferrari sina bilar där. Belägrat några mil från sin största konkurrent Lamborghini är detta en självklar plats att besöka om man är i närheten. Och sist och till antal byggda bilar minst har vi Pagani. Den lilla fabriken som sätter ihop Paganis vansinniga bilar ligger även den några mil från både Lamborghini och Ferrari. Området brukar därför kallas för motordalen.

På eftermiddagen den 11 maj åkte jag ner till Bologna. Det var samma eftermiddag som Lamborghinis stora 50-års firandet avslutades vid fabriken. Planet landade i ett hett Bologna och jag begav mig i en helt enligt trenden rätt bil (Fiat 500) mot Lamborghinis fabrik. Man kände att hela Italien kokade och att något stort hade skett. Det platta landskapet med de nästan förföriskt perfekta vägarna öppnade snabbt upp sig och jag kände att det var riktigt nära den första anhalten. Jag kände mig pirrig i magen av spänning. Och inte blev det direkt bättre av att jag möttes av först en gul och sedan en röd Lamborghini Diablo. Ju närmare fabriken man kom, desto vildare flaxade fjärilarna runt i min mage. På väg 255 som senare visade sig var exakt den där fabriken låg, kom en stor tung militärhelikopter flygande över den lilla silvriga Fiat 500:an. Under sig hade den en stor italiensk flagga! Jag visste att följer jag den så kommer jag snart rätt. En bit fram stannade helikoptern till och jag såg helt plötsligt en svart flagga med Lamborghinis logotyp på!

Folk hade parkerat lite som de ville för att bevittna Lamborghinis evenemang. Inne på området fanns tält och soffgrupper för de runt 700 deltagarna. Det som slog mig först var: Vart är alla 350 bilarna? Jag frågade en vakt och bilarna var tydligen inne på området dit jag inte fick komma in tyvärr. Jag fick dock se Lamborghinis SUV Urus stå bredvid den 999 kg lätta Sesto Elemento på håll. Det fanns dessutom ett antal andra bilar på området som jag kunde skymta på håll. Däribland två Lamborghini Aventador 720-4, den ena som coupé och den andra som roadster. Roadstern trodde jag på plats var en coupé men det har framkommit senare att det faktiskt var en roadster. Och självklart en Gallardo i 50-års jubileumsutförande.  Så det gjorde inte så mycket för mig. Och mitt över vägen låg en bar som hette ”Bull Bar”. Utanför stod det Lamborghini efter Lamborghini. Och till detta bör jag tillägga att gatan utanför då och då flockades av små grupper av Lamborghini-bilar. Jag lyckades se Lamborghinis första bil ganska direkt. En ljusblå Lamborghini 350 GT som visade sig vara registrerad i Skåne. Utöver denna historiska bil såg jag även en hel hög Diablos, massor av Gallardos, en och annan Murciélago samt någon Aventador.

Det jag tar med mig främst från dagen var att jag träffade en av Lamborghinis och bilvärldens kanske mest välkända personer. Lamborghinis före detta testförare Valentino Balboni. Mannen som satt flest mil i Lamborghini-bilar i världen. Jag hälsade nervöst på honom och frågade ”Hello Mr. Balboni! How are you doing? Jag fick ett snabbt och förmodligen intränat ”Fine thank you, how are you?” tillbaka på den snyggaste italiensk/engelskan man kan tänka sig. Jag hade inte checkat in på hotellet utan åkt direkt till fabriken, därför åkte jag därifrån och checkade in på hotellet som låg i Modena.

Dagen efter skulle vi besöka Ferraris museum i Maranello. Men först tänkte vi åka tillbaka till Lamborghini och se om vi lyckades se några bilar lämna fabriken eftersom evenemanget hade slutat. Vad vi möttes av kunde jag inte drömma om. Jag spenderade ett antal timmar med att bevittna 100-tals Lamborghinis av olika slag lämna området. Ibland ensamma och ibland i grupper. Jag fick för första gången se flera bilar! Lamborghini Murciélago LP670-4 SV. Visserligen hade jag sett en tidigare i Cannes, men det räknas inte för jag såg den knappt. Här såg jag fem stycken i olika färger. Lamborghinis vansinnigt vackra och klassiska Muira såg jag flera stycken och självklart Lamborghini Espada. En av Lamborghinis coolaste bilar just för att den är så extremt egen. Jag satte mig på ett café några hundra meter från fabriken där jag tog en välbehövlig läsk. Medan jag satt där och samlade mig efter den fullstädiga urladdning av Lamborghini-bilar jag bevittnat, kom det ett antal Lamborghinis ytterligare förbi oss. Jag såg bland annat Harry Metcalfe, grundare till biltidningen Evo Magazine köra förbi i en Lamborghini Espada.

Efter detta var det Maranello som gällde. Det var lite svårt att hitta, något jag delvis kan ta på mig eftersom jag inte direkt är WRC-kartläsarmaterial. Men tillslut hittade vi Maranello. Det dröjde inte länge innan vi fick kvitto på att i den här staden är det Ferrari som gäller. Det åkte runt röda Ferraris överallt med turister som betalat för en snabb provkörning. En orange Lamborghini Murciélago stod parkerad vid sidan av vägen och såg aningen ensam och inte speciellt välkommen ut. Inne på själva museet som jag förövrigt varmt rekommenderar möttes vi av vansinniga mängder historia. Det fanns gamla, nya, extremt exklusiva och mindre exklusiva bilar. Häftigaste bilen var nog en bil som kallades Ferrari 250 ”Breadvan”. Dyraste bilen var tveklöst en svart Ferrari 250 GTO.

Det fanns ett rum med utvecklingsbilar. Däribland en tidig testbil till nyligen släppta LaFerrari. Bäst på museet var att det fanns i samma rum några av världens mest älskade bilar. Ferraris råaste flaggskepp. Först en Ferrari 288 GTO. Sen bilen som ersatte den, nämligen F40. Bredvid F40 stod F50 och Enzo. Intill dessa LaFerrari. Det är hela familjeträdet av Ferraris värsta superbilar.

Efter besöket på museet åkte jag förbi Ferraris testbana Fiorano och tittade. Tyvärr var det ingen aktivitet just när jag var där, annars brukar Ferrari testa både gatubilar och även sina F1-bilar där.

Hotellet jag bodde på i närheten av Maranello andades Ferrari. I lobbyn fanns tavlor med Ferrari-bilar, det fanns en stor modell av en F1-bil som förövrigt hade en prislapp som du på blocket kan få en VW Golf 1,6 från 1995 för. Det var helt klart inte läge att ta på Lamborghini-kepsen och strosa runt här.

Den tredje dagen började med frukost på hotellet. Efter det var tanken att jag skulle ta mig till Bologna för lite sight seeing. Personalen på hotellet rekommenderade att istället ett besök hos Pagani som tydligen skulle ligga 15 km bort. På en liten lapp fick jag nedskrivet en lite lös vägbeskrivning och en adress och så bar det av. Jag åkte och försökte följa beskrivningen men det gick sådär…Jag stannade till vid en liten kiosk och frågade några personer som endast talade Italienska om de visste var Pagani låg. Jag tror de visste exakt, men som sagt de pratade endast italienska. Efter lite problem kunde jag tolka att vi skulle höger efter att ha uppmärksammat deras vilda gestikulerande åt just höger. Till slut hittade jag rätt och gick in. Jag hade extrem tur för att just den dagen jag var där hade en japansk kund kommit för att förmodligen hämta en bil. Det flaggades nämligen med en japansk flagga på fabriken. Jag frågade snällt en kvinna som jobbade där inne och fick tillåtelse att titta lite snabbt. Det var inte mycket att se kvantitetsmässigt, men ser man till kvalitet var det extremt! Inne i deras showroom stod nämligen en av mina absoluta drömbilar; Pagani Zonda Cinque Roadster. Endast 5 bilar tillverkade och bilen där inne var nummer 1. Jag tog lite kort på bilen och skyndade hastigt ut igen. Där utanför stod förmodligen den japanska kundens bil. Det stod nämligen vad som måste ha varit en Zonda under ett svart skynke där tillsammans med en vinröd Zonda C12 S Roadster.

Efter min blixtvisit hos Pagani begav jag mig mot ett litet museum vi hade fått tips om. Ett museum som drevs av Ferruccio Lamborghinis brorson Fabio Lamborghini. Jag fick en guidad tur inne på museet där man hade allt ifrån Lamborghinis första konceptbil 350 GTV till Ferruccios egna Lamborghini Miura SV(Tveklöst en av världens dyraste Lamborghinis om den skulle säljas). Det var häftigt att höra historien ur världens kanske bästa källa. Något jag inte riktigt insett var dock hur genialisk Ferruccio faktiskt var. Han hann med att bygga en helikopter, flera traktorer, en golfbil åt påven, odla viner och självklart bygga bilar. En liten kul detalj var att han hade en båt. En Riva som han tyckte var för långsam. Därför gjorde han om den och utrustade den med dubbla motorer istället för en. En sak jag inte hellre visste var att Ayrton Senna, racingföraren som tragiskt dog på Imola 1994, hade provkört en Lamborghini-motor och satt varvrekord med den på någon bana. Men McLaren vlle ej trots detta låta Lamborghini leverera deras motorer. Varför? Jo för att man hade ett billigare alternativ. Det går inte att se Ferruccio Lamborghini som något annat än ett geni.

Resan var redan här mer än jag någonsin kunnat önska men den var inte riktigt slut än! Jag blev nämligen omkörda av en röd Ferrari F40 utanför Bologna på väg till flygplatsen. En fantastisk upplevelse, inte bara för att jag blev omkörda av en av världens råaste och kanske bästa superbilar genom tiderna, utan dels på sättet han gjorde det på och så självklart att det var några mil från bilens födelseort.

Väl på flygplatsen såg jag, i en Lamborghini-monter två stycken bilar med 25 år mellan sig. Den första en Countach 25th Anniversary och den andra en Gallardo LP570-4 Superleggera. Jag var helt säker på att jag inte kunde se fler Lamborghinis då…Men så lyckades jag se Aventadoren som under veckan och en tid framåt var följebil för flygplanen. En vit bil med sirener och allt!

Jag har haft turen att uppleva många fantastiska bilupplevelser, men det finns ingenting som kan slå de tre dagarna jag hade i Italien. Det slog alla mina förväntningar trots att de var skyhöga redan innan.

Annonser